Idag är det mörka torsdagen. Nu small det. Slut på alla hot, slut på daltande och fjäskande med demokratiska processer. Slut på låtsandes och slut på att låtsas-använda den rätta vokabulären. Nu är det solförmörkelse. Från och med nu är det solförmörkelse. Hur långt framåt? Det vet vi inte. Härskaren klivit fram i sin full glans och Ukraina lider. Europa lider. Hela världen lider. Det finns många frågor man skulle kunna ställa men det finns ingen att ställa dem till. Vem ska jag ringa? Vem kan jag fråga? Vad har hänt? Förberedelserna har pågått länge men jag var inte uppmärksam. Härskarvokabulären har ändrats genom åren men jag lyssnade inte tillräckligt. Och nu är vi här. Det farmor berättade om när jag var barn. Flygplan som rusar, alarm som tjuter, farmor som springer med min nyfödd pappa i en korg. Ner till källaren, ner till mörka dammiga källaren väntandes att bombningen ska ta slut. Det skakar, det dammar, det dånar och folk dör. Jag sitter i källaren och väntar. Väntar på vad?
Skriv till Maria Magdolna Beky Winnerstam
Terrastella 