Pengarna är slut… Scenkonstnärernas nya strategier i ett förändrat kulturlandskap

---

Det svenska kulturlandskapet genomgår just nu stora förändringar och med det står vi scenkonstnärer inför en unik utmaning. Hur ska vi överleva? I vår iver att anpassa oss till den nya kulturpolitiken är det viktigt att samtidigt reflektera över frågor som konstnärlig frihet, mångfald i scenkonsten och att skapa alternativ till det etablerade. Vi står inför behovet av djärva förändringar, att inte bara leverera en show utan att skapa en upplevelse som berör, utmanar, inkluderar och engagerar utanför konventionerna.

Konstnärlig frihet – mer än bara yta

Scenkonst har historiskt sett omfamnat djärvhet, men den konstnärliga friheten kan ibland vara begränsad av förväntningar eller kommersiella intressen. Att bryta sig loss från dessa gränser kan vara en nyckelfaktor för att skapa en konstnärligt rikare och mer mångfacetterad scenkonst. Såklart ska vi våga utmana normer, granska samhällsfrågor och ge röst åt olika perspektiv, men även våga vara nära oss själva och vår publik.

Djupare än ytan – mening i konsten

Vi tror att scenkonst som går bortom det yttre – bortom det glättiga och visuella – kan vara en katalysator för att skapa verklig förändring. Det handlar om att inte bara underhålla utan att resonera, väcka känslor och ge utrymme för och skapa reflektion. Att utforska teman som rör mänsklighetens kärna, som resonerar med publiken på en djupare nivå och skapa långvariga intryck och mening.

Minska beroendet av huvudstaden

Fokus på de stora städerna har skapat en ojämn tillgänglighet till scenkonst för många runt om i landet, särskilt i området kring just storstaden. Det vill vi motverka och istället skapa lokal, professionell scenkonst som finns runt hörnet. Alternativa metoder för att nå ut till den lokala publiken blir dock allt mer avgörande. Alternativ till dyr annonsering vill säga. Vi försöker lita på att ordet sprids och att fler och fler hittar till oss, men vi är definitivt i händerna på sociala medier för att nu ut till fler än våra personliga nätverk. Men finns det alternativ även här?

Att finna publiken – inte jaga den

Vi tror att det är viktigt att skifta perspektiv när det gäller att nå en publik. Istället för att jaga efter den kan vi skapa en atmosfär där människor lockas av vårt budskap och vår kreativitet. Det handlar om att bygga relationer, skapa tillfällen för dialog och visa att scenkonst kan vara en plattform för alla att delta i och känna sig delaktiga i. Därför har vi skapat Salong Central – ett växthus för scenkonst.

Men vadå, lever ni inte på skattepengar?

Det finansiella stödet från stat och region har dramatiskt minskat de senaste åren och prognosen säger att den kommer att minska ännu mera. Därför är det viktigare än någonsin att teatern som plats och scenkonsten som uttryck är relevant, modig och framförallt tillgänglig om den ska fortleva. De höga biljettpriserna på institutionsteatrarna i t ex Stockholm (575 kr / biljett på t ex Stadsteatern) skapar klyftor i samhället istället för gemenskap. Men hur ska vi kunna leva på vår konst då? Kanske kan vi hålla lägre biljettpriser om publiken kommer ofta? Om priset för att se någonting okänt på teatern är det samma som en lunch, ca 120 – 160 kr, eller som en biobiljett, ca 169 kr, kanske man kan tänka sig att gå så ofta som en gång i veckan? Eller var går gränsen, kanske är det bara vi själva som tycker att 500 kr är för dyrt?

Vad tycker du? Hur kan scenkonstnärer anpassa sig ytterligare till den föränderliga kulturpolitiken? Är scenkonsten relevant och vad krävs för att du ska gå? Kommentera nedan och låt oss utforska vägar mot en mer inkluderande och berikande scenkonstvärld!